Mitt mål är inte att lyckas...

...då måste man ju leva med rädslan att misslyckas. Jag vill snarare ha förmågan att omge mig med människor jag trivs med och själv vara någon som andra vill vara med...

Rune Larsson

Så hette en av våra föreläsare på utbildningsdagen igår. Han är långdistanslöpare, men jobbar nu som föreläsare på heltid. Beskriver sig själv som normal, men ogenomsnittlig.

Rune är född -56 och har sedan han var 17 år sprungit 23 000 mil! Hans rekord på maraton är 2 h och 18 min och under ett 48-timmarslopp har han lyckats springa 37,4 mil. Hans träningsprinciper låter relativt enkla; spring aldrig längre och snabbare, än att du vill ut och löpträna igen nästa dag. Vilja, självförtroende och en tanke om man man ska genomföra det man tänkt är avgörande för prestationer.

Han berättade också om sin tid som idrottslärare och varför han nästan aldrig spelade brännboll på lektionerna. Det går mest ut på att vänta. Vänta på att bli invald i något lag. Sedan vänta på uteplan eller vänta på att få slå eller springa. Jag kände verkligen igen mig, för jag var en av dem som alltid slog med platta träet och gav det andra laget tre poäng i enhandslyra, om jag hade "turen" att träffa bollen vill säga. När vi var utelag fångade jag nästan aldrig bollen. Ofta aktade jag mig om bollen kom nära mig, eftersom jag visste att om jag lyckats fånga den, så kunde jag ändå inte kasta den ända fram till brännaren.

Underhållande att höra hans föredrag, eftersom uthållighetssporter ligger så långt ifrån min personlighet som det kan göra. Men en sak har vi tydligen gemensamt. När jag efter föreläsningen stod i kassan på Naturkompaniet, visade det sig att vi båda handlar ullkläder från samma märke...

Besök Runes hemsida på: www.loparlarsson.se

På kö

Jag läser mest tidningar, men visst läser jag en del fackböcker också.
Dessa vill jag läsa (eller läsa ut):

• Solskensmålaren
• GAN
• Zorns mästerverk
• Carl Larsson
• EWK ser på Sverige

Vad jag gillar mina vänner...

...och vad jag gillar att skratta så att man får ont i kinderna och träningsvärk i magmusklerna.

Bättre att göra än att vilja

"Man kan aldrig springa från livet, när livet är här precis där vi är."

Sina tankar kan man inte påverka mycket, sina känslor inte alls, men man bestämmer själv vad man gör.
Idag åkte jag på dans, mer för att jag behövde än för att jag hade lust. Det blev bra.

Från Yesterday i fredags.

"Det är de små sakerna som gör livet"

Som att öppna en ny förpackning kaffe kanske...?

Snart är sommaren slut

Skönt på ett sätt, för hösten har jag inga förväntningar på :-)

Extinction burst

När man försöker få till en förändring eller när man vågar inse/stå ut med det man tidigare undvikit, blir det oftast väldigt jobbigt i början. Det kan bli extremt obehagligt ett tag. Då är man är på rätt väg. Det är bra att veta det...

Nördiga dansare? :-)

Jag och en vän (som dansat mycket längre än jag) lekte med tanken att dansare var tex boxare. Hur hade det sett ut om man:

• På väg till en match stannat och boxats längs vägen?
• Efter matchen stannat till på McDonald's och boxats lite innan man beställde maten?
• Haft box-abstinens och åkt hem till någon för en vardagsrums-box?
• Boxats i OnePiece?
• Mysboxats lite på ett café i sofforna tillsammans med en massa andra boxare?
• Kallat chokladbollar för box-bollar?
• Istället för att hälsa på varandra som vanligt, så snabb-boxas man lite?
• Haft boxningsmara där man boxas åtta timmar per kväll och sedan tar en extramatch efteråt? 
• Ansågs oartig om man inte boxades minst två matcher och ofin om man tackade nej helt och hållet?

Jag nöjer mig med att inte alltid göra mitt bästa...

 ...men kom nyligen på att jag sällan nöjd med mig själv de gångerna. Det rimmar illa. Som att bestämma sig för att känna sig otillräcklig! Det ska jag sluta med direkt...

Wasabi är starkt

Undrar om man skulle dö om man tog en stor tugga wasabi på en gång!?

Min förkylning ska bort!

Som Fredde i Solsidan...

...så äter jag den ibland, för det är den godaste grädden jag smakat!

Farmakokinetik

"En del patienter hittar jag inte på stolen, medan andra spränger den."

Inte bara jag som tycker det är konstigt att många läkemedel doseras lika, oavsett patientens vikt...

Waiting for a star

Ännu en låttext man kan känna igen sig i, för jag gissar att fler än jag känt så. Påminner mig om min gymnasietid, men jag har nog varit med om det både före och efter också.

Först tyckte jag texten och melodin gav helt olika känslor...men man kanske kan se det som något positivt att längta och vänta. Det kan vara bättre än att inte känna något alls. :-)

Friluftsaffärer

Har snöat in på dem totalt! Inte för att jag vill ut i naturen, utan för att de har så prisvärda grejer. 

Man betalar för kvalitet, hållbarhet och funktion, precis det jag är ute efter...

Tiden går

"Tiden läker alls inga sår, men den får mig att glömma bort hur ont det gjorde"

så sjunger Ola Magnell i "Åren går, följarna slår"

Kanske är det så det är? Allt finns kvar, men man har åtminstone glömt bort en del...

Kantareller!

Flera år sedan jag åt kantareller senast. Det var riktigt gott att ha till frukost!

Frukost på Broadway

Tycker mig se fler och fler som sitter ensamma på caféer. Även om det är roligt med sällskap gillar jag att folk kan gå ut själva. För ibland är det perfekta sällskapet, de okända människorna som sitter vid bordet bredvid...

Godispåsar

Jag är inte särskilt lagom när det gäller godsaker, men tycker ändå det är tråkigt att godispåsarna blivit så enorma. Man missar ju känslan man får när man köpt en full godispåse...tycker påsarna gör sig bättre till pappersinsamling än till godis! :-P

Hur mycket man än kämpar med överkroppen kommer man inte framåt om man inte använder benen!

Det är många dansare på Ö-viksmaran som förstått det. :-) Några andra saker jag kom att tänka på i helgen:

Nästan alla tjejer som för i foxtrot har väldigt upprätt hållning och dansar mer med benen än med överkroppen, betydligt mer manligt än många killar :-)

Det var många favoriter jag inte hann dansa med i helgen, men nuförtiden gör det mig inget. Jag är väldigt glad över att jag faktiskt får dansa med så många duktiga dansare som jag får!

Jag är glad att jag inte är en populär kille. Jag hinner nästan alltid bjuda upp själv om jag vill det. De gånger någon springer ifatt mig är det oftast någon jag väldigt gärna vill dansa med.

Verkar vara inne med långa naglar och tatueringar. Väldigt snyggt på en del, men inget för mig...

"Letar du efter någon?" Sa killen jag buggade med. Han tyckte säkert jag var oengagerad i dansen. Det var jag, för jag var helt upptagen med att se till att han inte dansade in mig i andra par...

21 timmar dans i helgen och jag dansade nog 20 av dem timmarna. Det förvånar mig att jag inte har träningsvärk någonstans idag, jag är inte ens trött i kroppen...fast det är klart, jag har väldigt ont i fötterna!

Har jag fått höra att jag är både stel och väldigt följsam. Antar att olika killar föredrar olika sätt att följa. :-)

Är det ute med OnePiece nu? Såg inte en enda en på Café UH!! :-o

Pannkakor med Nutella och vispgrädde är GOTT till frukost!

Blå timmen

Pinsamt kaffeberoende...

När jag satte mig på tåget ropar de ut att det inte finns några muggar, så de kan inte servera kaffe på hela resan. Jag blev mer och mer kaffesugen och en mugg är inte svårt att ordna...jag hade ju en flaska och en kniv. När jag frågade konduktören om jag kunde ta kaffe blev hon så glad av någon anledning, att hon gav mig flera kaffepoletter! Jag är nog en av få som gillar SJ (och som sällan råkar ut för förseningar).

Gamla dansare och nya

Nu är det inte långt kvar till den kanske mest kända maran av alla, Ö-viksmaran. Jag trodde tidigare att förväntningarna skulle vara som störst bland de som inte dansat så länge, men så verkar det inte vara. En del som dansat i över tio år verkar ha börjat sin nedräkning för flera veckor sedan och på facebook handlar varannan statusuppdatering om Ö-vik. Jag förstår inte riktigt. Visst är det roligt att träffa alla och visst är det roligt att dansa, men det är ju ungefär samma varje gång. Bara mycket längre danskvällar. Själv förbereder jag mig nästan mindre än vanligt, jag köpte inte ens Resorb...

Läskigt

Det var länge sedan jag var så nervös så länge, för det tog några timmar, eftersom jag fick göra om allt en gång. Man måste ta bort typ allt, för att kunna byta glaset på framsidan. Det var svårt och det känns mest som tur att telefonen till slut fungerade. Men glad är jag :-)

Civilkurage

Länspolismästare Carin Götblad:

– Jag förstår människor som i hastigt mod och ilska ger sig i väg när någon stjäl eller förstör saker.
Hon vill lyfta fram en tumregel när det gäller civilkurage.
– Man ska inte ta stora risker när det gäller döda ting. När det gäller människoliv är det skillnad. Då är risker befogade. Vad blir det för samhälle om man inte vågar ta en risk för någon annan?

Det går inte fort...

...att visa vem man INTE är, men det kan vara värt mödan.

Glaset på min iPhone är sönder!

Klumpigt av mig att tappa den på golvet. Har kollat runt och det verkar vara ok priser om man skickar iväg mobilen på reparation, men då blir jag helt utan telefon (och väckarklocka!). Sedan tänker jag att så svårt kan det väl inte vara att byta dispalyen själv?! Det finns ju instruktioner på internet. Har i alla fall beställt en ny dispaly nu...

Ö-viksmara snart

På de senaste fyra veckorna har jag bara dansat tre gånger. Det är inte mycket alls för att vara jag. Så visst längtar jag till Ö-vik, jag längtar faktiskt riktigt mycket efter att dansa.

Sedan undrar jag hur det kommer bli i övrigt, jag har nästan glömt bort hur det är på maror...

The Last Resort

Hittar hela tiden nya favoriter med Don Henley och Eagles.
Jag gillar att han sitter och sjunger....

Jag skulle inte bli någon bra hemmafru

Jag har nog skrivit det förut, men när jag är själv hemma händer ingenting! Jag gör inget nyttigt. Önskar att jag var duktigare och passade på att städa, laga mat, bädda... Men tyvärr, jag behöver folk omkring mig för att göra sådant...

När andra stjäl mina blogginlägg...

...innan jag ens hunnit publicera dem! Jag börjar ibland skriva på ett inlägg, som jag sedan skriver klart några dagar senare. Konstigt nog har det hänt flera gånger att någan annan hunnit före, och bloggat om precis samma sak...

Hemma

När jag var yngre var det i hemmet jag hade min trygghet. Jag hade ju mina saker där, och min familj och mina vänner var alltid relativt nära.

Så är det inte längre. Min trygghet finns fortfarande hos familj och vänner och jag gillar fortfarande mitt hem väldigt mycket, men jag kan trivas precis lika bra på ställen jag aldrig varit förut, bara jag har människor jag gillar omkring mig...

Hade glömt köpa både bröd och pålägg...

Så det fick bli en gammal favorit från dagis. Äggröra med kokt ägg och kaviar, på knäckebröd.

Motljusbilder

Det vill jag öva mer på.

Kladdpellar....:S

Ja, så är rubriken på ett blogginlägg av en annan dansare. Det handlar om att vissa danspartners ibland är för närgånga och intima under dansen.

Såhär ser  min kommentar på blogginlägget ut:

"Generellt sett gillar jag att dansa ganska upprätt och då kommer jag oftast nära killen, utan att jag tänker på det.

De gånger jag störs av närheten är då det känns som killen dansar nära, för närhetens skull och inte för att dansen blir som bäst då. Ibland blir dansen till och med begränsad och tråkig för att killen absolut vill panngnussa, trots att han kanske är mycket längre än jag... Jag vill att killar ska dansa med mig för att de vill dansa, inte för att de bara vill ha närhet och mysa.

P.S. Vill tilläga att en del långa killar dansar galant, trots att de panngnussar."