Indestructible

Har ni någon gång haft en Nokia 3310? Jag har! Den är fantastisk..

Visst blir man glad när man ändrar sig?

Jag blir i alla fall det, för ofta bildar jag mig en uppfattning om saker ganska fort och ofta håller jag kvar vid min åsikt. Men ibland förvånar jag mig själv. Tex fick jag en ny arbetskamrat för ett tag sedan, som jag först inte alls tyckte om, men nu är hon en av mina favoriter, på många sätt. Dels är det kul att allt inte är som man tror och dels blir man lite mer ödmjuk varje gång man har fel..

Framgångsrika människor

Låter konstigt att skriva så, alla är förstås framgångsrika på sitt sätt, men en del har lärt sig utnyttja sina tillgångar bättre än andra. För mig handlar inte framgång om karriär, makt eller pengar, utan snarare om att leva ett liv man trivs med. Hur som helst fick jag under helgen umgås med flera inspirerande människor.

Jag har märkt att de ofta har flera egenskaper gemensamt trots att de i övrigt kan vara väldigt olika:

Inget behov av att hela tiden bli bekräftade
Fördomsfria
Tar inte åt sig kritik i onödan
Löser saker enkelt
Öppna och nyfikna på andra människor
Lätt anpassningsbara till olika situationer
Inte rädda för att göra fel

Mer sådan ska jag också försöka bli. :-)

Ha, ha..

"Preliminärt, kanske, men det är inte en fullbordad handling."

Droptext!

Har äntligen fått ihop alla att göra-listor till en, tack vare Droptext. Den appen gör att man både kan läsa och ändra texten i Dropbox, vare sig man använder iPhone, iPad eller datorn.

Om någon undrar, så är bakgrunden innertaket i Uppsala domkyrka.

"Vill ni kommunicera eller inte?"

Trött på språkpoliser

Jag gillar inte heller när det är en massa fel i tidningar och böcker, men Facebook bloggar och Twitter. De kan väl få vara som de är?

Riktigt papper

Jag gillar tidningar i pappersform. Jag kan inte tänka mig att läsa allt på en dator eller ens iPad.
Dessutom är det en omöjlighet att lösa Sudokun om man inte får kladda och skriva upp alla alternativ!

Fäjjsbuck...typ

Just nu...

Bloggen handlar rätt lite om vad jag gör, utan mer om vad jag kommer att tänka på. Det är bra.

Min karaktär

Jag börjar fundera på något, förnuftet säger att det är dumt. Det går ett tag och sedan kan jag inte låta bli.

Ibland blir det bra ändå, som när jag köpte iPad. Nu är det Twitter jag har försökt kämpa emot i snart ett år...men sedan några månader har jag börjat tjuvtwittra. :-P

Glaset på min iPhone är sönder!

Klumpigt av mig att tappa den på golvet. Har kollat runt och det verkar vara ok priser om man skickar iväg mobilen på reparation, men då blir jag helt utan telefon (och väckarklocka!). Sedan tänker jag att så svårt kan det väl inte vara att byta dispalyen själv?! Det finns ju instruktioner på internet. Har i alla fall beställt en ny dispaly nu...

Ungdomskultur

Det har alltid fascinerat och intresserat mig. Hur trender uppkommer och utvecklas. Hur olika beteenden sprider sig i olika grupper. Ungdomar är oftast mer extrema än vuxna, det är kanske det som gör dem intressanta...

Zits!

En av få saker jag läste i morgontidningen under min uppväxt. Visst kan jag än känna igen mig, speciellt när jag kommer hem till mina föräldrar...

Tänka kritiskt :-S

Jag har en (o)vana. När någon påstår något, försöker jag se på saken från en annan synvinkel. Jag liksom testar om jag kan hitta motargument... Jag vet inte varför jag gör så, jag tänker oftast inte ens på det och naturligtvis säger jag det inte alltid högt. Det skulle nog vara irriterande. När jag själv berättar saker vill jag ju inte alltid diskutera och argumentera!

Vykort

Apropå handstil, har jag faktiskt fått en del vykort den senaste tiden! :-D Inte bara en massa tidningar som jag alltid brukar få...!

Handstil

Vänner

Jag är så glad över mina vänner! De är väldigt olika, både utanpå och inuti. Jag gillar att man kan känna igen sig i varandra, trots att man kanske lever helt olika liv. Det fina är när man trivs i varandras närhet, utan att egentligen behöva göra så mycket för varandra! :-)

Att förstå

Det är så viktigt! Jag gillar inte när man egentligen känner någon ganska bra och det enda man pratar och frågar om, är saker, som man egentligen redan vet svaret på. Visst kan artighetsfraser fylla sin funktion vissa gånger, t.ex. när man vill lära känna nya människor. Då kan det vara ett sätt att ta kontakt och visa att man är öppen och intresserad.

Jag menar inte att man alltid ska ha djupa diskussioner, absolut inte! Det jag vill är att man pratar med varandra, inte var och en för sig och bara råkar sitta bredvid varandra.

Att prata för att man vill säga något och inte bara för att man ska säga något, det kanske är en bra början...?