Några saker jag kommer minnas från helgen:
- Jag gillar många foxtrotstilar, men något av det bästa är ändå när det känns som om man flyger fram över golvet. Stegen tar inte slut, man stannar inte upp hela tiden, man verkligen dansar. Det får mig att tänka på målningen Midsommardans . Sådan dans är en upplevelse även om man bara är åskådare.
- Det är stressigt på Ö-viksmaran. Dansen tar så mycket tid att om man också vill umgås på dagarna, hinner man knappt sova!
- Många dansbandsmusiker är otroligt duktiga och vilken uppoffring de gör! När dansarna går hem vid fyratiden, då börjar deras jobb med att bära ner allt från scenen...
- Man får någon konstig energi strax efter tre på natten, när banden spelar de snabba extranumren. Aldrig är väl dansgolvet så levande.
- Maror i all ära, men de allra bästa danskvällarna jag varit med om är fortfarande vanliga fyratimmarsvällar, på en loge någonstans i mellansverige.
- Innan extranumret på lördagen fick jag höra en fin kommentar om någon annan. Den kommer jag minnas länge. Det var kärlek, inte bara danskärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar