Det är inte helt lätt, eller rättare sagt man måste oftast ta flera bilder för att någon ska bli bra. Några tips som har underlättat för mig:
- Ha ljusmätningen på spotmätning, dvs ljuset mäts bara på den punkten där man fokuserar.
- Eftermiddags-/kvällssol är bäst, då ljuset kommer från sidan.
- När man kollar i sökaren brukar jag försöka få med en lite bit av solen, alltså inte hela solen, då blir det för ljust. För att inte få med hela solen låter jag antingen objektet jag fotar skymma en bit av solen, eller så låter jag solen vara överst i bild och har helt enkelt bara med nederdelen i sökaren.
- Inget måste, men det underlättar om man använder reflexskärm, för att lysa upp sitt objekt. Man kan oftast hålla skärmen själv, det är bara att se till så att solens stålar studsar på den och sedan träffar fotoobjektet.
- Kameran har ofta svårt att hitta fokus vid motljus, därför brukar jag om möjligt höja bländartalet, jämfört med andra porträtt, för att skärpedjupet ska bli större.
- Ska man fota i motjus, ska man göra det rejält tycker jag. Dvs bakgrunden ska vara väldigt ljus, annars ser det oftast bara ut som man har misslyckats.
- Motljusbilder tjänar oftast på att redigeras, eftersom de är kontrastlösa. Jag fotar nästan alltid sådana bilder i RAW, men visst kan man redigera Jpeg också.
Trist bild där bakgrunden bara råkar vara lite ljusare.
För mörk bild, dessutom är det trist att bakgrunden är så tom.
Reflexskärm har ljusat upp modellen
Det är lätt hänt att modellen bländas av reflexskärmen, i alla fall om man använder den silvriga sidan. Ett sätt att komma ifrån det är förstås att låta modellen titta bort.
Här skymmer modellens huvud halva solen.
Solnedgångsljus fungerar också, men man får jobba fort!
Man kan se linsöverstrålning (de färgglada ringarna) på många av mina motjusbilder. Jag tycker oftast inte att det gör något, men vill man undvika det ska man använda motljusskydd på objektivet.
Jag gillar när solen strålar fram och ljusar upp hela bilden.
