Just nu älskar jag bröllop!

Svagheter

Jag är inte särskilt hemlig, jag visar gärna min personlighet, både i bloggen och på riktigt. Men jag undviker nog att visa upp mina svagheter rent allmänt. Jag anpassar mig ganska mycket efter de jag umgås med. Lämnar ut mig ungefär lika mycket som de gör. Jag vill inte vara underlägsen, det är något jag undviker in i det sista...och det är säkert en av mina svagheter...

Anna

Anna säger att hon inte blir bra på bild. Hon har helt fel!

Finns det nån annan?

Det fulsnygga är oftast det finaste. I alla fall i mina ögon...

Två dåliga egenskaper är bättre än en

Jag är både lat och otålig, men det hade nog varit värre om jag bara varit det ena...

Dansbandsveckan i Malung

Den totala besökssiffran för de sju danskvällarna i Malung 2011 slutade på 48 135. Det är en ökning på 17% sedan förra året.
Jag var där från tisdag till lördag. Fem timmar dans alla dagar utom fredag och lördag, då det är sex timmar dans.

Tisdag: Trevlig resa med Gabriella och Soffe. Jag åt veckans enda lagade mål mat. Gariella och jag upptäckte att vi bodde i samma trappuppgång som Stoffe. Det var dock stor skillnad på standarden, som ett lyxhotell jämfört med en knarkarkvart...nästan. Vårt lyxboende var dessutom billigare. På kvällen dansade jag till Jannez och Perikles. Det var stökigt på dansgolvet, många var fulla och många var dåliga på att dansa. Några riktigt bra danser fick jag ändå. Jag gillar Perikles mer och mer, de är coola och jag älskar deras låt "Finns det någon annan".

Onsdag: Vi var i Grönlandsparken som alla andra, fikade sedan på ett café. Jag fotade inte så mycket, det finns ändå mängder av människor med stora kameror i Malung, dessutom lyste solen alldeles förstarkt. På kvällen dansade jag till Titanix och Scotts. Jag hade vant mig något vid trängseln, och som vanligt var några danser fantastiska. När vi kommer hem på natten luktar det bensin i hela trapphuset. Jag ringer 112 och vi får sitta och vänta i över en timme, i en av brandbilarna som kommer. Tillslut hittar brandmännen en omkullvält motorcykel i källaren.

Torsdag: Gabriella och Stoffe går ut och solar, jag sitter inne och redigerar bilder. Sedan går vi till Grönlandsparken igen. Jag orkar inte sitta stilla på en filt, så jag gick runt och fotar trots att ljuset är tråkigt. Andreas och Erik sommer och bor med oss. På kvällen var jag bara på lilla bana fem. Det var trångt, men fullt av duktiga dansare, eftersom Expanders och Voyage spelade. Jag tycker stämningen var jättebra och jag trivdes verkligen. Under sista dansen satte jag mig på ena högtalaren och bara lyssnade och tittade, det är ibland allra bäst...

Fredag: Det regnar och jag är trött och irriterad. Jag sover två timmar på eftermiddagen och vaknar ännu tröttare. På väg till dansen hittar vi en döende fågelunge. Den kan inte röra sig och ligger mitt på vägen. Jag trampar ihjäl den. Det kändes, men jag hoppas den slapp lida. Jag trött och irriterad även på dansen, stör mig på att så många killar dansar framåtböjda. Shake är bra, Wahlströms sjunger falskt. Mats och jag går till en annan dansbana och dansar folkdans. Det var jättekul och jag vill lära mig mer. Går hem en timme innan dansen slutar. Går och lägger mig lika sent som vanligt, men är nöjd.

Lördag: Är i Grönlandsparken länge, vill inte gå hem, byter sällskap flera gånger, men inser till slut att jag måste gå hem för att hinna till dansen! Nu har alla stökiga och festande dansare åkt hem, eller dansar i alla fall inte på samma bana som jag gör. Det är Zlips och Blender på scenen och den här kvällen är bäst. Jag får dansa med förare som gör så att det känns som jag flyger fram över golvet. Dansen till "My Love" kommer jag minnas länge, länge. När klockan är tolv tänker jag att jag bara måste vila. Det gör himla ont i fötterna, när man dansat några timmar i högklackade skor, men jag går inte av dansgolvet förrän klockan halv tre. Då kan jag nästan inte gå hem. Men hem kommer vi och i säng också, efter att ha pratat och gapskrattat.

Söndag: Vi åker till Högs loge i Hudiksvall och Ellinore gör oss sällskap i bilen. Det är trevligt. Högs ÄR verkligen bäst. Det spelar ingen roll hur höga förväntnigar jag har, jag är alltid mer än nöjd efteråt ändå. Hemresan är rolig och lång, men jag köper godis och håller mig vaken nästan hela tiden.

Malung

Inatt har jag drömt om en massa dansare. Roliga och tråkiga saker, men mest väldigt konstiga. Idag regnar det. Det gör inget, för jag vill sitta inne och redigera bilder. 

Och danskvällen igår var fantastisk...

Fler bilder på Carl

2 månader gammal...

Orkidéer

Jag vattnar mina orkidéer väldigt sällan. Idag hittade jag blommor jag inte visste fanns...

Spikmatta

Att ligga på spikmatta gör inte särskilt ont, men att somna på den och ligga flera timmar, så man måste dra bort den från ryggen...det är inte skönt.

Trattoria Asti

Det kanske blir ett resaturangbesök på 50 cafébesök. Men lagad mat är gott det med.

Louise i Carl Johans park

Vardagslyx

Jag har alltid sagt att jag gillar vardagen och det gör jag. Men det är nog vardagslyxen jag gillar mest...

På nätterna

Tur att jag nästan aldrig har svårt att sova när jag går och lägger mig. För på nätterna tänker jag ologiskt och korkat.

Inatt blev jag väckt fem gånger och behövde alltså somna om fem gånger....jag hann tänka för mycket. Men nu är det dag igen som tur är...

Anna-Clara, Jan och Carl

Min första arrangerade fotografering.

Oskars loge i Skultuna

Leverpastej

Det var länge sedan nu, men jag fick smak på det i helgen. Det är så gott, speciellt på bröd med russin i!

Hög på Högs loge

Hög ligger i närheten av Hudiksvall. Där finns en loge, som har dans fem söndagar varje sommar. Det är nog Sveriges allra bästa dansställe. Dit kommer alla jag vill dansa med, men inte fler och det är bara bra band som spelar. Kvällarna på Högs är något extra och både interiören och exteriören är otroligt vacker. Jag försöker göra Högs loge till min hemmadansbana i sommar, utan att flytta vill säga...

Högs loge

Bilder från 2010 och 2011.

:-/

Jag gillar inte klyschor. Jag är trött på alla präktiga förmaningar och försöker undvika sådant när jag bloggar. Men jag lyckas inte alltid. Det ser jag när jag läser igenom gamla blogginlägg. :-S

Louise från Nyköping

Just det, jag var i Nyköping och hälsade på Louise i måndags. Jag tror faktiskt att vi kommer att ses mer nu när vi inte bor i samma stad och det gillar jag såklart! :-)

Min dåliga uthållighet

Jag gillar inte alls konditionsträning. Det enda jobbiga med att gå och träna är att jag tvingar mig själv att värma upp i fem minuter. När det är färdigt tycker jag det är kul att träna, men fem minuter på löpband kan få mig att stanna hemma vissa dagar...men inte idag. Idag tänker jag plåga mig igenom uppvärmningen och sedan göra fler armhävningar än vad jag gjort någon gång i år!

Fotografering

Jag älskar att fylla i frågeformulär och blir glad när jag blir utlottad till att vara med i statistiska undersökningar...så jag kunde inte låta bli detta:

Fotograferat sedan: Tror det var 17/6-10
I kameraväskan: Kamerahus: Nikon D90, Nikon D7000, Objektiv: Nikkor 50mm f 1,4, Nikkor 18-105mm f 3,5-5,6, Tamron 28-75mm f 2,8, Blixt: Nikon SB-700, Tillbehör: Stativ, reflexskärm silver/vit, några UV-filter, tre minneskort; 8GB, 8GB, 16GB extreme.
Roligast att fota: Bilder på människor i sin vardag. Gärna utan att de märker att jag fotar. Dansbilder.
Tråkigast att fota: Jag är ganska dålig på att fota arkitektur. Det ser lätt ointressant ut, därför tycker jag det är ganska tråkigt just nu.
Lättast att fota: Människor som på något sätt sticker ut från mängden gör att bilderna blir bra, även om de saknar endel tekniskt sett. Sedan blir det mesta lättare att fota om det är bra ljus.
Svårast att fota: När det är för mörkt eller för soligt.
Drömperson att fota: Ingen speciell jag tänkt på, men jag skulle vilja följa människor i deras vardag på jobbet. Sedan skulle det vara kul att fota människor på ett sjukhus eller i ett fängelse, sådana bilder är man ju inte så van vid, då blir det mer intressant.
Bildstil: Har inte hållit på tillräckligt länge för att ha hittat en egen stil. Generellt sett gillar jag att fota utan blixt och i naturliga förhållanden. Jag gillar för tillfället mest dokumentära bilder, studiobilder tilltalar mig inte lika myket.

Öland

V. 27 är det dansvecka på Öland. På Lundegårds camping är det dans varje kväll och fest resterande timmar av dygnet (nästan). De allra flesta dansare från hela Sverige bara älskar vecka 27, men jag gör det inte. Jag var där en helg förra året och det räckte. Visst trivdes jag med mina vänner och visst hade jag också kul både på dagarna och under danskvällarna, men inte tillräckligt för att jag ska längta tillbaka. Till och med jag själv tycker det är konstigt, eftersom jag åker på i stort sett alla andra danstillställningar under året och människorna som är på Öland tycker jag ju riktigt bra om! Men kanske är det kombinationen av alldeles för trångt dansgolv, campingliv som gör att jag känner mig instängd och för mycket festande och solande, som gör att jag inte vill åka dit... Men det finns en bra sak med v.27 och det är danserna innan och efter, då alla duktiga dansare från hela Sverige, är på väg till och från Öland. :-D

Bilder från Ölandsveckan 2010

Vidvinkel

Jag brukar använda 50mm brännvidd när jag fotar på ute dans. Nu provade jag 18mm och jag gick verkligen NÄRA!

Leva livet?

...eller bara överleva?

Utan bekvämligheter

-Faktiskt finns inte något glamourös sida av mig. Jag sminkar mig inte om jag inte måste. Och jag går helst i mjukiskläder när jag går ut med hunden. Min dröm är att flytta till landet.

Från en intervju i Norrköpings Tidningar den 30/6-11 med Sara Varga, hon som sjöng låten "Spring för livet" i melodifestivalen i år.

Liknande citat har jag läst och hört många gånger och ibland kan jag önska att jag var lite mer sådan själv. Visst gillar jag att vara på landet, men jag vill inte flytta dit, jag gillar att sminka mig och jag använder inte ens mjukiskläder hemma. Jag får nog leva med att vara en stadstjej som hellre bor på hotell än i tält...

Vänner

Ibland hörs man ofta, ibland mer sällan. Det är inte ovanligt att man till en början, när man lär känna varandra, har som mest kontakt. Med en del vänner kan jag känna en stress att vi måste höras, så vi inte tappar kontakten helt. Men med vissa vänner känner jag aldrig så. Jag vet att de finns där, oberoende av hur ofta vi hörs. Vänskapen hänger inte på om vi kommer ihåg att skriva "God Jul"-SMS och gratulera varandra på födelsedagen...