Jag har aldrig gillat att bara vara en del av en grupp. Jag vill ha valmöjlighet att göra som jag vill. Jag har alltid sökt mig till vänner som varken är mer eller mindre dominanta än jag. Kompisgäng med en "ledare" skyr jag.
Dagistiden var ingen höjdpunkt, troligtvis för att man var helt hänvisad till att göra som man blev tillsagd. Skolan har jag alltid gillat bättre, där finns mer utrymme att vara en egen individ. Jag har trivts mer ju äldre jag har blivit. Jag är inte ouppfostrad, men jag har alltid fått ifrågasätta och få en förklaring. Jag har svårt att hålla tyst när jag verkligen tycker något och att göra saker bara för att man ska eller borde, utan att förstå varför, gillar jag inte alls.
2 kommentarer:
Ditt behov av att få fråga och att få en förklaring borde vara en viktig tillgång i ditt yrke. Ta vara på den känslan så blir du en bra läkare som vill förstå patienterna och de känner att du vill ge dem en bra förklaring till det de undrar över! (Du kanske rentav får "Dagens ros" i tidningen! ;-) ) /Moster
Känner igen mej av beskrivningen. Vi får väl säja som så att bara döda fiskar följer med strömmen.
/ En dansare från västkanten ;)
Skicka en kommentar