Jag såg på film i helgen, "Maria Larssons eviga ögonblick". Jag hade inga höga förväntningar, trodde den skulle likna "Så som i himmelen", men jag hade fel. Jag tyckte den var jättebra och den berörde. Hade jag varit ensam hade jag säkert gråtit...
Eviga ögonblick, sådana där korta stunder man minns länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar