Typiska endabarn
Obs! Om det är över sex år till närmsta syskon räknas man också till endabarnen.
Egenskaper:
Är van vid stöd, uppmuntran och delaktighet i föräldrarnas vardag och får god självkänsla. Blir mer vant att umgås med äldre och auktoriteter och kan därför få ett intellektuellt försprång jämfört med andra barn. Går sina egna vägar, vill gärna skapa uppmärksamhet, är inte rädd för att pröva saker. Endabarnet är vant att vara familjens stjärna, har alltid haft eget rum och har svårt att låta någon annan bestämma över hemmet. Sätts ofta på piedestal av föräldrarna vilket kan ge ett falskt självförtroende. Som endabarn har man inte haft några syskon att konkurrera med, vilket kanske inneburit mindre träning för konflikter senare i livet.
Relation:
Är oftast prestigelös och sällan svartsjuk när det fått normalt med uppmärksamhet av föräldrarna. I en del fall där barnet haft självutplånade föräldrar som levt för och genom sitt barn, kan endabarnet bli mycket krävande mot sin partner. De kan kräva omåttligt med uppmärksamhet och kan till och med bli avundsjuka på sina egna barn. Gifter sig ofta med ett annat ensambarn eller äldstabarn och får ett barn.
Yrke:
Vill inte kommenderas. Är oftare egna företagare, och kan få svårt att samarbeta och kan känna sig utanför. Chefer är inte så sällan endabarn.
Källa: http://www.sund.nu/
Mycket, men inte allt stämmer bra in på mig! Många av mina vänner och framför allt de vänner jag kan känna igen mig i, är också ensambarn. Jag undrar om det är en tillfällighet eller om det är så för de flesta.
2 kommentarer:
Mycket stämmer bra in på mig med, men inte allt. Jag har också många "ensambarn" i min bekantskaps krets. Några är också, precis som jag, uppväxta enbart med mamma. Tror som du skriver att man kanske dras till "likasinnade" för att man känner igen sig i varandra och känner samhörighet?
Ja, det ger en viss gemenskap när någon känns bekant, utan att man känt varandra så länge.
Skicka en kommentar